Det räcker med en enda dumhet!

När ett skott väl är avkramat så går det inte att återkalla haglen. Olyckor händer, men vi kan påverka omfattningen.

Hagelgeväret är ett vapen för snabba skottlägen och viltet står sällan stilla. Det handlar alltså om några få sekunder. Precis därför måste en jägare med hagelgevär vara uppmärksam. Slarv med vapensäkerheten gör bössan till ett livsfarligt vapen.

Vådaskottets anatomi

Det händer att jägare håller sig med en nedlåtande attityd till kraften hos ett hagelgevär, vilket är märkligt eftersom hagelgeväret räknas till de farligaste korthållsvapnen. På avstånd under trettio meter gör hagelsvärmen en enorm skada. Ett vådaskott med ett hagelgevär är därför nästan alltid allvarligt.

Det stora flertalet av olyckorna beror på felaktig vapenhantering, det vill säga slarv med säkerhetsreglerna. Det klassiska ”oladdade geväret” visar sig vara laddat! Detta i kombination med ett vårdslöst viftande mot en annan person kan sluta med en tragedi. Till samma kategori räknas jägare som snubblar och som klättrar över stängsel med ett laddat gevär.

Samtliga jägare bör därför pränta in de fyra säkerhetsreglerna så att de sitter i ryggmärgen. Dessutom bör varje jägare känna sitt vapen – grundligt! Hur fungerar det? Hur hanterar jag det riskfritt?

Att jaga berusad ökar risken för en olycka. Lyckligtvis har jaktkulturen ändå sett avsevärda förbättringar på den här punkten.

Även erfarenhet kan öka olycksrisken

Erfarenheten är en faktor som vi talar mera sällan om. Man kan ha för lite av den varan eller för mycket av den.

En erfaren jägare kan känna sig så erfaren att han börjar ta saker för givna. Det är väldigt farligt! En jägare med en lång jägarbana bakom sig ska akta sig för överdrivet självförtroende och i stället hålla sig med en ödmjuk attityd till säkerheten. Ingen av oss är immun mot dumheter!

En oerfaren jägare kan göra saker bakvänt på grund av bristen på erfarenhet. Ivern att prestera kan köra över förnuftet. Dessutom ligger ivern nära en tävlingsmentalitet som kan leda till olyckor; personen vill vara ”jaktkung” och tar därför genvägar och onödiga risker.

Gå igenom reglerna före jakten

Vid passjakt och vaktjakt är det lättare att ha koll på jakten. Jägarna är överens om de säkra skjutsektorerna, vet var kamraterna befinner sig och i vilka lägen man får skjuta. Om jägarna befinner sig i en båt (sannerligen inte något stadigt underlag!) är det verkligen viktigt att avtala om klara regler innan jakten börjar! Vid rörlig jakt skapas utmaningarna av den varierande terrängen och de snabba skottlägena. Varje deltagande jägare ska hela tiden veta var kamraterna befinner sig. Om inte så låt bli att skjuta!

Jägarna ska dessutom hålla djurens beteende i tankarna. Änder och duvor flyger högt och i deras fall är skottet vanligen riktat uppåt himlen. Somliga skogshöns försöker också nå högre höjder, men i synnerhet ripan och järpen skapar farliga situationer. Vid uppfloget kan järpen flyga åt vilket håll som helst och ibland stryka tätt förbi jägaren. Ripan flyger i regel lågt, och om den flyger mellan skytten och en jaktkamrat så kan det sluta illa. Med fasaner vet man inte heller alltid vartåt de tar vägen. Vid har- och rådjursjakt kan det också bli farligt om inte jakten är välplanerad.

Repetera alltid reglerna före jakten

Ett jaktsällskap ska inför varje jakt gå igenom de gemensamma reglerna och på förhand tänka igenom jaktdagen. Om och om igen. Oavsett om det handlar om vaktjakt eller jakt med stående eller stötande hund. Jägarna kan exempelvis avtala att enbart flygande fåglar är tillåtna eller vilka flygriktningar som är tillåtna i varje sektor. Eller bestämma att på vänstra kanten får jägarna enbart skjuta fåglar som flyger åt vänster, eller bortåt, eller bakåt om fågeln klart har passerat kedjan.

Om klädseln bör jägarna också komma överens på förhand. Att dölja sig är inte nödvändigt om jägaren själv driver fåglarna. Tvärtom – då bör jägaren göra sig ännu synligare! I flera amerikanska delstater krävs det orange klädsel vid fågeljakt och i praktiken klär sig alla jägare på det viset. Det här skulle gärna få bli allmännare hos oss.

Sist men inte minst spriten. Flaskorna plockar vi inte fram förrän gevären är undanställda och bastun varmnar, och de enda ”skott” som förekommer serveras i immiga glas.

Klokt att skydda både syn och hörsel

Hörselskydd finns det numera av många slag, och skytteglasögon finns i olika styrkor. Beträffande glasögonen gäller det att vara uppmärksam på vad man köper.

Kamraten jag nämnde fick både hagel och glassplitter i ögonen. Kolla därför glasögonens klass innan du gör affär. Om de håller klass Z87 så skyddar de också mot hagel.

Attityden avgör

Säkerheten på jakten hänger på den enskilda jägarens psykiska egenskaper och i synnerhet på hans eller hennes attityd. Det gäller att bevara lugn och sans oavsett vad som händer. Min far brukade på sin tid understryka att det aldrig går att stoppa en kula eller en hagelsvärm tillbaka in i pipan.

Brådskan (inte håsa!) är olyckornas moder. Henne ska du lämna hemma tillsammans med tävlingsinstinkten. Jakten är inte någon tävling om vem som fäller mest! Girigheten är den femte dödssynden och på jakt kan den bokstavligen bli det. Den som försöker hinna först skapar oundvikligen farliga situationer. För min egen del tog det en god stund för öronen att återhämta sig på en fasanjakt när kamraten bakom mig hann före.

Varje jägare måste också kunna säga ”inte nu” om han vet att han inte är skärpt. Det vill säga att låta bli att skjuta om man är trött, nervös, berusad eller okoncentrerad.

Den rätta attityden är att låta kamraternas säkerhet går före ens egna fällningar. När jakten väl har börjat gäller det att ständigt komma ihåg säkerhetsreglerna, de gemensamt avtalade bestämmelserna och omgivningen; var befinner sig de övriga personerna och hundarna, och vilken är den tillåtna skjutriktningen?

Säkerheten går inte att utlokalisera

Min skottskadade kamrat måste nu bygga om hela sitt liv. Olyckan drabbade inte bara honom utan också familjen och vänkretsen. ”Jag trodde att den var oladdad” eller ”det märkte jag inte” duger helt enkelt inte. Var och en ansvarar själv för vad den gör.

På skjutbanan träffade jag en gång en äldre man, en hageljägare ut i fingerspetsarna. Han satt på en bänk och följde med skyttet och solade fötterna eftersom det var en vacker sommardag. På höger fot hade han inga tår alls! Jag frågade honom vad som hade hänt och svaret gjorde mig ordlös. Hagelgeväret hade brunnit av och klippt tårna av honom. Han hade trott att geväret var oladdat, men inte kollat. Det dumheten kostade honom tårna!

Vilka tankar väckte artikeln? Berätta i kommentarsfältet!